Halocarpus bidwillii

Från Wikipedia
Halocarpus bidwillii
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionKärlväxter
Tracheophyta
KlassBarrväxter
Pinopsida
OrdningTallordningen
Pinales
FamiljPodocarpaceae
SläkteHalocarpus
ArtHalocarpus bidwillii
Vetenskapligt namn
§ Halocarpus bidwillii
Auktor(Hook. f. ex Kirk) Quinn
Synonymer
Dacrydium bidwillii var. reclinata Hook. f. ex Kirk
Dacrydium bidwillii var. erecta Hook. f. ex Kirk
Dacrydium bidwillii Hook. f. ex Kirk
Typiskt habitat
Typiskt habitat

Halocarpus bidwillii[2] är en barrträdart som först beskrevs av Joseph Dalton Hooker och Thomas Kirk, och fick sitt nu gällande namn av Christopher John Quinn. Halocarpus bidwillii ingår i släktet Halocarpus och familjen Podocarpaceae.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Växten är utformad som en buske och den förekommer i Nya Zeeland. Den växer i bergstrakter mellan 600 och 1500 meter över havet. Arten bildar ofta buskgrupper på bergsängar. Den hittas ofta tillsamamns med Halocarpus biformis, Podocarpus nivalis, Phyllocladus trichomanoides, nyzeeländskt vaktelbär och Cassinia vauvilliersii. Även träd som Prumnopitys taxifolia, Prumnopitys ferruginea och Manoao colensoi hittas i samma region.[1]

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 1998 Halocarpus bidwillii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Quinn, 1982 In: Austral. J. Bot. 30 (3): 317.
  3. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (8 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/14376767. Läst 26 maj 2014. 
  4. ^ Conifer Database. Farjon A., 2011-02-11